Jag fick ännu en dag, jag fick ännu en chansEn ofattbar gåv av livJag dröjde mig kvar där i minnenas luggI ljuset av ett nytt perspektivJag såg solen bli purper som aldrig förrBortom havet som skimrade blåttJag fylldes av en lycka så oerhört starkJag var helheten i allt stort och småttIngenting är så klart i en ödet sekundÄr allt ändat och börjar på nyttJag är pendeln som slår, jag är tiden som gårJag är ljuset som nyss blåstes utJag rider med gudar på vindars visJag är allt men ändå ingentingEn idé, en formel på någons vägJag är logiken i formen av en regnJag fick ännu en dag, jag fick ännu en chansEn ofattbar gåv av livJag dröjde mig kvar där i minnenas luggI ljuset av ett nytt perspektivJag såg solen bli purper som aldrig förrBortom havet som skimrade blåttJag fylldes av en lycka så oerhört starkJag var helheten i allt stort och småttJag såg solen bli purper som aldrig förrBortom havet som skimrade blåttJag fylldes av en lycka så oerhört starkJag var helheten i allt stort och småttJag var helheten i allt stort och smått