Jag sg min hr av troll och vtte
Slappa spjut sa lngt gat mtte
Tusende kroppar alla dda och svala
Min arme ur skogen nu lag i dvala D sjng honan mrk en sng av hat
Hon lovade bort gvor sjlar till mat
t en dyster ande ur springornas rike
En runa ristades aldrig skadats en like Som en blixt i natten av eldens frg
En kraft som kvljde i ktt och mrg
En tunga av illdd och sotig svrta
Nu hrdes ett skrik av tusens smrta Skogens topp och klippans kant som vrn
Svart som askmoln och skogens tjrn
Fjdrar nu spreta dr skinnet voro
Till tiders slut de nu ropa sin oro S miste rivarn sin bror av kamp
De flg sin vg till vrldens kant
Av ett glmt och fasligt trolldoms dd
Det frkolnade sinnet knde ingen nd Nu faller skyars svarta mstare
Slagsfltets kall och likets kyla
n fulla av slagets rus och svekets hat
De gnaga utan ra p krigets ruttna mat
...till Tiders nde.