En ung sjöman, Carl Alfred var hans namnHan får så vida i från hamn till hamnHan var så lycklig med sitt fria livHan hade ännu ej förälskat sigSom lätt matros förtjänte han sitt brödHans moder levde, men hans far var dödHan skrev så kärt till hans friHan skrev så kärt till modern iblandOch sände penningar från fjärran landOh, Darling Lane, det är en trevlig stadDär är en sjöman alltid nöjd och gladCarl Alfred snyggar sig och går i landMed glatt humor och penningar i handTill en teater går Carl Alfred stigTy han har gått i land att roas iDär sätter han sig upp på läktarenDå hörs en röst, Hello, my little friendHan vänder sig och ser i samma stundEn vacker flicka och hennes röda munDen ler mot honom och hon viskar sällCome on, my darling, följ med mig ikvällOch när som föreställningen är slutDå går Carl Alfred med en flicka nuNu säger folk, nu med din älgen årSå ska du se hur snyggt och fint jag borUt i ett hus upp på Victoria StreetDär bodde hon, han följer henne ***Knappt sitter hon upp på Carl Alfreds knäSå säger hon, ta hit din portmoneeCarl Alfred frågar, vad ska du med den?Hon svarar blått, ta hit den strax, min vänOch i detsamma kliver in en manEn sådan som man ej beskriva kanHan riktar mot Carl Alfred sin pistolHand over your money, be quick, you big damn foolMen vår Carl Alfred räddar sig hans tjuvHan säger blått, åh, vasse go och skjutMen ut ur fickan tar han portmoneenOch oven får den mellan ögonenSen säger han till lilla ElinorHär just med dig, du, ursäkta att jag gårMen den som denna visa diktat harDet är en ung sjöman som en gång varUt i ett hus i tredje våningenI porten, lady, Australien