Vid vägskälet mötte de varannBeda hette hon och Algot hette hanHan kom där i lördags fin kostymHon i sommarkjol och doftade parfymOch kvällsolen spred sin röda glansHejsa Algot, vart är du på väg nånstans?Jag tänkte, sa Beda, gå på dansOch ta mig en sväng om på logenHan gav henne handen som en vitJag kom i vän så kan vi två slå följe *** hon dogDär de gick i stilla taktMen som vanligt blev det inte mycket sagtMen vinden gick som en göm och lenÖver blom på klöveräng och dikesrenMed doft av konvaljer och syrenOch göken ropade i skogenDär gick de hon och han tätt in till varannMedan solen bakom köljarna försvannI en sommarkväll när fiolers knällBlandades med fågelsångenBeda tyst och blut, sneglade i smutPå sin vän och nöpt från syn till kjolens tygPlötsligt som ett hyss stalar han sig en kyssOch i hans armar var hon fångenSedan, och som i transTrådar de dans på dansÖgonens varma glansVittnar om att han är hennes, hon är hansOch i hans starka armFöljer hon glad och varmMot hennes mjuka varmHör han lätt i hambostegenDansen har takt och stingNyfikna i en ringStäller sig runt omkringMen Algot och hans beda märker ingentingHär är det ett personÄnda till sista tonDå när de han och honÅtervandrar hem på vägenVid vägskälet skiljs de inte merVarje lördagskväll när solen har gått nerSå vandrar de båda samma vägOch ska dela livets alla hambostegOch vad de har för sig där de tvåDet vet bara Mono själv som trycktar på och tänkerSå lyckligt kan det gåNär det är dans och livet leker