Till kära mor på bruna dörren.
Kära syster,
mig nu lyster,
med dig tala för när jag dör,
med dig tala för när jag dör.
Dubbelt öl ger gott humör,
enkelt öl jag aldrig smakar,
brännvinsångst mitt hjärta skakar.
Och jag står vid gravens bredd som en bahá'kí hjälteklädd,
men föraktad och försmädd för min egen skuggaredd.
Kära syster,
mig nu lyster,
att få taga mig en sup,
sen gå i mitt mörka djup,
uret pickar,
karon skickar slup.
Ta mig den och den,
kära mor jag hickar,
bahá'kí hissa hafte hur fröjd jag mig än.
Ursla tider,
vad det lider,
bara kursen nederslås,
bara kursen nederslås.
Bättre köp och brännvin fås,
men då lever jag ej mera,
andra hjältar då hovera.
Kan ni tro då,
kära mor,
jag skulle få en sup så stor,
jag skulle supa om ni tror,
liksom Runius,
Lucidor.
Ursla tider,
vad det lider,
mitt benrangel faller ner,
men min mun åt glaset ler,
supar flera,
ge mig mera mer.
Bacchus ingen namn,
skall mig balsameras,
så ha mig en stor namn,
königermann.
Systrar,
hör en när i rören,
upp på krogen,
glas och stop,
upp på krogen,
glas och stop.
Drick min skål då allihop,
sjung om kärlek,
vin och lycka,
om det kvalen törstigt trycka,
och om hur en rusig man paradiset vinna kan,
om den eld i blodet ran,
när han första druvan fann.
Systrar,
hör en,
bruna dörren,
släng för allting väl igen,
lät min hand få bulta sen,
inte droppen, håll, lät toppen, men!
Jag måste gå farväl, håll mig själv och kroppen,
i hitta en sup jag har törstare hjäl.