I put on and run out without locking I stand on Götgatan, it always seems to blow, so here whispered the scraper, it feels like if the whole sky is about to fall down. I hurry on, go north through the night, I remember that it was here at Medborgarplatsen that Anna Lindh held her last speech, it was September 2003. Samma år som vi sågs någon gång på Gåndålen, sen sågs vi igen och jag längtade så, det var någonting i luften den hösten, det var dimman och ljuset och rösten. Jag ser smutsen och mörkret i gamla stav, känner doften av rädslan från Stureplav och jag vill bara gråta så vackert i Stockholm och Nörd. Och jag går självsprång fram och böjer mig i vinden, det verkar regna nu, jag torkar mig om kinden och i vattnet ligger båten här, jag gissar att de längtar härifrån. Jag står på Norrmands torg, jag tänker på Clark Olofsson, så många chanser varför tog han aldrig tag i någon, och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar, så svårt att gå. Och jag minns att jag såg dig på Berns terass, och jag tänkte på allt som jag kunde ha haft och jag tänkte på livet jag levde, och jag ångrar det mesta, hur blev det så? Jag ser strandvägen sträcka sig nätt om dig, jag ser blåljusen flimra på Söders höjder jag vill bara gråta så vackert i Stockholm och Nörd. Jag ser smutsen och mörkret i gamla stav, känner doften av rädslan från Stureplav och jag vill bara gråta så vackert i Stockholm och Nörd. Och du ringde till sist och jag rusade ut, alla ord, alla drömmar, de lyckligaste är det äntligen nu det ska hända i Stockholm och Nörd. En på lys, lilla barnen är full och varm, och jag känner en hand fånga upp min arm och jag vill bara gråta så vackert i Nördland. Jag ser smutsen och mörkret i gamla stav, känner doften av rädslan från Stureplav och jag vill bara gråta så vackert i Stockholm och Nörd. Jag ser stramväggar sträcka sig närt om mig, jag ser blåljusen flimra på Söders höjder jag vill bara gråta så vackert i Stockholm och Nörd. Nörd. Nörd. Nörd.